Frank Zappa har sedan han först fick en plats i min skivhylla, brett ut sig mer och mer.
Det hela började med en '68 konsert. Närmare bestämt Paris, den 26 oktober.
Någon andra lyssning för att säkerställa om det verkligen var bra behövdes knappast. Däremot var det någonting helt nytt - och just därför behövdes, till att börja med, en lyssning till. Det var någonting nytt, men kändes knappast som någonting främmande. Det kändes som att jag under min musikaliska resa hela tiden (bland annat) hade letat efter detta. Det är här det är - det är här det är, yes indeed!

Så där startade det.Nittonhundrasextioåtta Explosvit årtal. Det var en konsert från detta år, med ett annat band, som några år tidigare fick mig att känna mig som en orm när jag slingrade mig fram längs med gator och torg, över åkrar och berg, i solsken och regn, på land och i vatten, ibland simmande, ibland flytande, och till och med flygande. En flygande orm som slingrade sig fram i luften utan vingar, rullade runt och slickade på molnen, flög med öppen käft och smakade på världen - lät den flyga in i mig och jag i den. Jag talar förståss om The Grateful Dead.

Vad jag ville ha sagt med detta är alltså att 1968, inte bara politiskt var ett explosivt årtal utan även i högsta grad musikaliskt. Knappast några nya forskarrön här, men fortfarande intressant. Speciellt nu när det under de senaste, kanske två åren, börjat snackas en del om Summer of Love. För tillfället är det liknelserna mellan 2007 och 1967 som man på flera håll försöker framhäva. Som exempel kan nämnas den konstutställning som förra sommaren visades på Leopoldmuseet i Wien, och som denna sommar finns i New York under just namnet "Summer of Love". Något som bland annat nämndes i sammanhanget var att utställarna ville återskapa känslan av 60-talet, utan drogerna.

Det är inget fel med att den psykedeliska konsten, som jag själv tycker väldigt mycket om, hittar in i konstsalongerna. Men så återkommer det ofta och gärna till nostalgiska utflykter som för med sig en bitter smak - och eftersmak.
Och jag vet faktiskt inte om liknelserna för med sig någonting speciellt gott egentligen. Visst är det intressant att peka på likheter mellan årtal och se vad det finns för paralleller att dra och vad för lärdomar att lära - men utöver det så blir jag ibland aningen förbryllad över syftet.
Och är det egentligen så likt? ja, till en viss del finns det en del liknelser som kan göras till åren kring slutet på 60-talet. Tänker först och främst på politik och situationen i världen idag. Just musikaliskt vet jag inte om det finns så många likheter (vet inte om jag räknar Alternativfestivalen i Norrköping med sin något fräna lineup - men med en slogan som säger ungefär - "kom och minns"). Däremot finns det en hel massa lärdomar att dra från det fenomen(?) som media satte namnet "kärlekssommaren" på.

När det gäller nittonhundrasextiåtta och Frank Zappa, som den här texten från en början var tänkt att handla om, är läxan att lära; Freak Out! och Freak Freely!

Att återskapa känslan av detta går bara att göra på ett sätt - och det handlar inte om att sitta och minnas, utan genom att själv göra det. Med eller utan droger är i sammanhanget irreleveant, freak out feelingen får du bara genom att freaka ut. Prova du också. If it feels good, do it!

 

Saltsniffaren

12 juni 2007 19:30

ok....inte så mkt för 1968 :D xD

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På Arlanda är det hur surrigt och snurrigt som helst och precis som alla andra flygplatser jag har besökt ger hela settingen upphov till stress, paranoia och allmän vilsenhet. Donny sitter i baren med en öl och en jägermeister, som han i samma ...

Tandläkaren, det är givetvis en pina, något förskräckligt och hemskt som många inte vill besöka – ibland dem jag. Som en del läsare vet sedan tidigare, har jag haft en del svårigheter, för att inte säga problem med min tandläkare. Fast det ...

Snickarna nästa? Nu kommer ”Diplomaterna” och ”Advokaterna”, vi får följa riktiga yrkesmän på riktiga uppdrag. Det finns faktiskt inget stopp iden här reality-genren. Ett gäng dalasnickare på jobb i Stockholm? Ja, absolu...

- Ja men alltså, det behövs politiska beslut, annars går det inte. Att höra det från en av ”vänstertjejen” i klassen var förvånande och irriterande. Att höra det från Kajsa Ekis Ekman i Dagens nyheter (torsdag 13/12) är än...

Tidig lördagseftermiddag, busschauffören önskar oss vid ändhållplats slussens bussgarage, en trevlig dag. Övertygad om att det så skall bli, och nöjda över den trevliga gesten, kliver vi ur bussen. Det är en sak att snacka om hur trevligt det är i ...