Granngyben hade fastnat med handen nere i soptunnan och hängde nu över kanten i någon sorts ligg-stående position därute. Inget nytt att se honom gräva runt i soptunnorna. Ibland stannar han i soprummet i timmar, gräver, tittar på skit, arrangerar om saker.

Det är svalt hos tandläkaren, svalt och skönt. Det lilla kyffet ligger under gatunivå och har vad jag har sett tre stora rum. I rummet där man kommer in finns ett skrivbord, dock ingen som sitter bakom det, och två stolar för väntande patienter. När jag idag kommer in sitter det någon framför skrivbordet, herre gud – det är jultomten.

- Jag skall akta mig så att du kan skriva in dig, säger han.

- Det behövs inte, sitt du tom… sitt du kvar bara.

Han såg ganska avdankad ut, med en öppen linneskjorta som blottade hela hans enorma kulstötarmage. Han kliade sig i sitt skitiga, vita skägg och bläddrade i en DAM-tidning.

Minuterna gick och tomten undrade, liksom jag själv över tiden. Jag började snappa upp ganska högljudda diskussioner – om pengar, bakom skynket in till ett av rummen. Jag kollar lite undrande på tomten, men han är nu djupt inne i Damernas Värld. Va fan är det här? Skynket dras bort och en snubbe kommer utspringande till skrivbordet, telefonen ringer, han sticker igen. Tomten börjar bli otålig. Tar av sig sina glasögon och riktar en argsint blick mot skynket och i den riktningen snubbens röst kommer ifrån. Jag tittar undrande på honom. Snubben kommer igen, slänger en sluddrig blick på tomten och säger att han måste vänta lite. Tomten med sin kulstötarmage lägger ifrån sig en sådan suck att det känns som en nukleär tryckvåg just träffade mig. Shouuuu-hshhhh! Jag skruvar på mig igen och nu kommer snubben utspringande för tredje gången, kan också ha varit fjärde, han sprang bokstavligen runt som en yr höna, och diskussionerna från andra rummet fortlöpte. Situationen blev konstigare och konstigare, och då drogs plastskynket bort från det andra rummet och en tandläkarinna frågade om Chewie var där.

Samtidigt som jag går in i rummet börjar tomten tappa humöret. Det verkar som om att de nu inte vill/kan ta emot tomten, och han är sur. Han vrålar något om vad han förlorade på att ta sig dit och så vidare, 480 pix. Snubben tittar konstigt på honom samtidigt som tomten kastar sig själv och sin mage ut på gatan och slänger igen dörren efter sig och.

Sheesh, tänker jag, men det är då the weird turns pro, som Hunter S nog skulle ha sagt. Jag är hänvisad till en tandläkarstol, när snubben nu är där, bakom mig, och pratar om en massa konstiga saker som ingen verkar vilja ta i.

- Det där får du sköta, jag vet inte…

- Gör ni bara ert jobb så blir allt bra!

Vad är allt detta om, tänker jag när tandläkaren tittar fram med en spruta i handen. Oh god, det är en stor spruta, det måste vara en ovanligt stor spruta, och allt snacket i bakgrunden, tomtens outbreak och andra udda grejer börjar freaka ut mig – jag svettas som en larv i ökenhetta. Hon ger mig två, eller kanske tre sprutor, och hennes stora flin som verkar vara ett hånflin börjar nu göra mig riktigt paranoid.

- Börjar det kännas lite, eh?

- Well, ja.. lite.

De tre tandläkarna i rummet nu, samt en okänd mansröst börjar nu bakom mig prata om saker som får mig att svettas om möjligt, än mer. Jag börjar tänka på vad de skulle kunna göra med mig om dem ville. Fan, finns det inte en skräckfilm som heter tandläkaren? Jo visst gör det. Based on a true story, for sure. Här försöker man spara några slantar på att hitta en billig tandläkare, och man blir slaktad på kuppen, använd som försökskanin i något Dr. Frankenstein wannabee experiment. Jag kommer att ha en kuk istället för tunga, bli känd som kuksugaren. Jag har ingen aning om vad för diaboliska planer som de här freaksen har för sig. Försöker de statuera ett exempel? Vad har samhället gjort för att skada de såhär illa? Frågor, så många frågor, jag skruvar på mig och jag känner en hand på axeln som trycker till mig. Diskussionen fortsätter bakom mig.

- Tror du hon kan köra på det hon fick?

- Nej för fan!

- Men vad fick han då?

- Öhhhh

- Kan han köra, nej?

Jag hör stesolid nämnas i sammanhanget där också, och jag börjar känna mig yr nu. Vad som hände sedan är lite suddigt, men efter att de röjt lite med borren var det hela klart, ganska snabbt. Jag skyndade mig in på toan för att titta och känna på min tunga. Såg bra ut, kändes bra. Men jag kan lika gärna ha varit spacad på whatever som du nu gav mig. Bäst att vara försiktig. Bedövningen gjorde så att jag inte kunde prata ordentligt, så där stod jag framför snubben vid skrivbordet och tänkte att jag gjorde bäst i att inte fråga honom där, dreglande, slumrande och sluddrande vad fan de gjort med mig, sataniska slaktare. Jag gav honom pengarna och han började snattra om studentrabatten som jag inte skulle få, jag var fortfarande yr, benen svajiga och jag kände paranoian komma krypande – bara ta vad du vill ha så jag kommer ut någon gång ditt kryp! Jag får det äntligen överstökat och jag backar ut genom dörren. Där i dörren kommer jag på att jag måste ha en vägbeskrivning, och med en fot ute känner jag mig säker – redo att dra på stört om något skulle hända. Jag frågar snubben. Han säger stönande och drygt, medan han kliar sig på hakan och håret, att jag skall gå diagonalt. Diagonalt tänker jag, tar en sista titt på honom och flyr hellveteshålan, småspringer ner för gatan och tittar över axeln otaliga gånger innan jag känner mig trygg. Hittar in på en liten gata och speglar mig själv i en bilruta. Ser ok ut, lugnar mig lite, torkar av svetten, skakar på huvudet och fortsätter ner för gatan och börjar fundera på vad fan ett par lösgaddar kan kosta.