Karin Rebas signerade den andra mars en artikel på DN:s ledarsidor som handlade om den nu pågående striden om Ungdomshuset i Köpenhamn. En text som egentligen inte gjorde mycket mer än att förklara situationen, som hon beskriver som komplicerad, för att sedan komma till slutklämmen – att man med våld ej vinner någonting. Texten med rubriken Bara förlorare på Norrebro, säger dock att det skulle ha varit en situation där alla parter förlorade, och detta tack vare att ungdomarna svarade på polisens våldsamma metoder med ett lika våldsamt motstånd.Men alla parter i denna strid kan knappast sägas gått förlorande därifrån. Polisen körde ut ungdomarna ur huset, gjorde väldiga massarresteringar, och huset revs sedan under polisbeskydd. Detta var också vad som hade planerats av de danska myndigheterna under lång tid, vilket för dem måste ha setts som en lyckad aktion. För mig är det inte särskilt svårt att se vilka som gick som vinnare ur denna strid. Inte var det ungdomarna, inte. Jag förespråkar inte våld, och håller med Rebas om att ”Barrikader, brinnande sopcontainrar och flygande gatstenar är en riktigt usel strategi om målet är att påverka ett politiskt beslut och få allmänheten med sig”. Men, som Rebas själv säger tidigare i sin text hade faktiskt ungdomarna i Ungdomshuset opinionen på sin sida, och tidigare betydligt fredligare försök att uppnå en lösning gjordes, utan framsteg.Sedan beslöt sig polisen för att med en massiv polisstyrka, som bland annat innefattade en helikopterledd marksättning av en anti-terroriststyrka beväpnad till tänderna, att inta huset och köra ut ungdomarna på gatan. Denna väldigt extrema polisaktion har undgått fokus mycket, just på grund av att ungdomarna, låt mig säga återigen, spelade maktapparaten i händerna och tog till våld. Ah, våld. Media vältrar sig i fläskiga bilder på brinnande sopcontainrar och maskerade, stenkastande individer, och cirkusen är återigen i stan. Popcorn, någon?Det faktum att den danska polisen, som fick sådant beröm efter EU-toppmötena i Köpenhamn som gick så lugnt och sansat till, just på grund av polisens defensiva och fredliga approach, helt verkar ha bytt taktik tycks inte alls vara av intresse.De danska myndigheterna verkar nu föra en hårdför linje för att bli kvitt det udda och avvikande, som Rebas i sin text menar att danskarna alltid haft en mer utbredd acceptans för än vad vi svenskar har haft. Frustrationen bland ungdomarna, som resulterar i våldsamma protester är inte oförståeligt i skenet av detta, men det rättfärdigar knappast någonting. Att 57 procent av köpenhamnsborna tyckte att staden skulle hjälpa dem med att skaffa ett nytt Ungdomshus, och att bara en av fem tyckte att Köpenhamns överborgmästare skött saken väl, visar att allmänheten är på Ungdomshusets sida. Något som Karin Rebas redan efter fem dagar verkar ha glömt. När jag imorse läste hennes lilla spalt på ledarsidan i DN kunde jag inte annat än att bli besviken och en aning ledsen. Hon börjar med att berätta att ett flertal svenskar har blivit gripna i samband med kravallerna i Köpenhamn, och fortsätter sedan med historien om de 70-tal italienska ungdomar som intog det danska konsulatet i Venedig med krav på att konsuln skulle ta avstånd från rivningen av Ungdomshuset. Sedan fortsätter hon med att beskylla de ungdomar, inte bara ungdomar för den delen, de människor som har befunnit sig i Köpenhamn för att stå upp för Ungdomshusets sak – och något mer till det – stå upp för det ”udda och avvikande” – det alternativa. De människorna beskyller hon för att ha ”tvingat Köpenhamnsborna att lida under flera dagar av upplopp och bränder”.”Man kan bli deprimerad för mindre. Världen är full av diktaturer, svält och fattigdom, och ändå lägger unga européer sin energi på att stötta ett gäng våldsamma, bortskämda kravallungar”, avslutar hon käckt sin lilla inskränkta tankesmejda, som får mig att undra om hon igår vaknade med 30-årskris och inledde den med att kalla ungdomen för bortskämd. Hallå, hallå! Är det verkligen ett stöd för ”våldsamma, bortskämda kravallungar” som vi ser här – eller finns det någon som kan se det hela ur ett annat sken?Nej Karin, ryck bort mossan som skyler din sikt. Tänk globalt, agera lokalt! - lärde en vis man mig.Text: Carl Johansson