Inatt står jag under månen, men utan att belysas av något månsken, och blickar ut över Stockholm. Det är natt, men mörkret har problem att tränga in på stadens gator, till och med in i tunnlar och de tysta och övergivna platserna har mörkret problem att komma åt. Mörkret omfamnar staden, slår en ring runt civilisationen, men kommer inte riktigt in, inte ens uppifrån kan det komma åt den mänskliga myrstacken. Halva grejen med att det är natt är just att det blir mörkt ute, mörkret faller och månen träder fram. I det kapitalistiska samhället skall du ligga i sängen och sova på natten, så länge du inte arbetar kyrkogårdsskiftet i fabriken. Men staden sover aldrig, åtminstone är staden aldrig riktigt mörk. Allt ljus håller mörkret på avstånd, obehagligt, men också behagligt avstånd för min del i alla fall. Utevistelse under dygnets mörkaste timmar är något trivsamt för mig, jag är en nattkrypare. När människorna i staden kryper till kojs, kryper jag ut. Inatt är det inte en kotte ute. Men trots att ingen är ute spyr alla stadens lampor ut en massa ljus, ljusföreoreningar. Det är därför månskenet inte når mig denna annars mycket milda och stilla novembernatt. Inte bara är det med tanke på att jag i staden inte får uppleva riktigt mörker, utan också med tanke på vilket slöseri med energi alla dessa lampor är. En del ljus behövs naturligtvis. Ta till exempel ljuset på våra vägar, det behövs. Men behövs de om ingen kör på vägarna? Slottet har för inte så länge sedan fått ny belysning, och det är väl trevligt, i alla fall för alla nattkrypare som vill titta på slottet nattetid. Men behövs det, knappast. Kungen föregick i alla fall med gott exempel när han lät installera energispararbelysning på sitt slott. En annan stor byggnad i Stockholm som nyligen har fått en flashig belysning är Globen. Globen lyser nu med all sin prakt i alla möjliga olika färger. Fantastiskt, eller? Stockholms stora byggarbetsplatser lyser som sportarenor, inte en människa kan nu obemärkt ta sig in där, eller kan de inte det förresten? Det är ju natt och inte en kotte ute ändå. Lyser gör dem i alla fall. Det lyser och blinkar i alla möjliga färger, och det för mina tankar till ett tivoli, ett övergivit tivoli. Visst är det mysigt med lite trevligt ljus i vad som annars skulle vara en mycket mörk stad, speciellt under vinterhalvåret, men måste verkligen Globen spraka i blått, rosa och violett nattetid? Jag sitter på en bergssluttning, det är fem på morgonen, jag önskar att jag tog mina solglasögon. Vänta bara ett litet tag till, då kommer vi nattkrypare bli bruna utan sol av all julbelysning som Stockholm snart vältrar sig i.Blä!Text: Carl Johansson